Du ska inte tro det blir sommar!
Hahahaa, nej, jag bara skojade! Det är klart det blir sommar! Det blir det ju alltid.
Sommarvädret, däremot, kommer som vanligt när det gäller Sverige att vara precis lika säkert som en SJ-tågtidtabell, en indienresa utan diarré eller ett smittofritt besök på en öststatsbordell.
Ja, där snodde jag ett citat från min man, tihihii. Ibland får han till det, det lilla trollet! Han må se ut som en korsning mellan en sekretär och en bäver, med sin breda, korta kropp och sina långa, utstående framtänder - men innerst inne är han en riktig liten solstråle, med idel skoj och skämt i sinnet.
Jag minns häromdan, när vi satt vid frukosten och han bad mig skicka smöret. Jag gjorde som han bad (det gör jag oftast) och då sa han...nu är det svårt att hålla sig för skratt...bara jag tänker på det...då sa han: "nej, jag menade ju smör-två - inte smör-ett!"
Så ni förstår att vi har roligt.
Nu till sista brevet för sommaren. Det är Leif, 47, som har faxat en fråga:
"Berit, kan det vara farligt att gå i stövlar utan strumpor? Jag bor fortfarande hemma hos min mamma och hon säger att det kan ge en cancer. Enligt henne kan även flickor ge cancer och det har hon ju rätt i: jag har aldrig haft en enda flickvän och inte har jag fått cancer, inte. Kan du säga bu eller bä, Berit?"
Leif, jag måste tyvärr sticka hål på din groteska fantasibubbla med min nål av kunskap. Fothud mot stövel ger icke cancer. Din mor är förmodligen sjukligt fäst vid dig och har gjort dig till medberoende i ert abnorma förhållande. Vem vet vilka otäckheter ni sysslar med när lyset är släckt? Usch.
Flickor, däremot, ger ofta cancer till pojkar som inte sover med händerna på täcket och slipsen på, som jag brukar säga till MIN son, så där råkar hon i och för sig ha rätt. Hoppas detta besvara din fråga, Leif.
Sov så gott nu, alla mina läsare, och glöm inte att borsta tänderna HELA sommaren! Vi ses i augusti!
Soliga hälsningar,
Berit
torsdag 9 juni 2011
onsdag 18 maj 2011
Allt här under är gammalt material från min förra blogg
Alltså: inte här under, inte direkt här under. Under det här inlägget, menar jag.
Men det gör det ju inte sämre för det?
Jag menar, rent innehållsmässigt är det ju minst lika bra nu som det var då.
Nästan bättre, faktiskt, i och med att det liksom har mognat. Lite som ett fint vin. Eller, kanske snarare, som ett inte riktigt lika fint vin som ändå är gott fast det stått framme ett tag. Vad vet jag.
from Berit with love
Men det gör det ju inte sämre för det?
Jag menar, rent innehållsmässigt är det ju minst lika bra nu som det var då.
Nästan bättre, faktiskt, i och med att det liksom har mognat. Lite som ett fint vin. Eller, kanske snarare, som ett inte riktigt lika fint vin som ändå är gott fast det stått framme ett tag. Vad vet jag.
from Berit with love
Nu är det djur igen
Jaa, alltså, hörni... Aldrig får man vara riktigt glad!
Knappt har man hunnit börja glädja sig åt alla pigga pippisar som kvittrar i vårsolen förrän öronen plötsligt fylls av de dumma tamfåglarnas tröstlösa skrikanden. Välmenande hussar och mattar ställer sina fjäderfäns burar i fönstren så fort tempen kryper upp över 15 grader!
Ursäkta mig, men burfåglar har väl i jösse namn inget att sjunga för? Alltså, det kanske bara är jag som inte förstår, men sitter man i bur från kläckning till ryggläge så kan man väl åtminstone låta bli att gapa så förbaskat?!
Nej, nu ska vi inte prata djurhållning! Vi kastar oss istället över dagens fråga:
Robert har bekymmer som känns lite viktiga att ta upp i stundande sol- och badtider. Så här skriver han:
"I mitt liv som vindsurfare ställs man ofta inför dilemman och problem. Här kommer det senaste i raden, den här gången gällande bommen (den man håller i):
Kolbommen har en speciell sandwischkonstruktion i ändarna av monocoquerören och håller för det mesta.
Alubommarna har styvare rör och är utan skarvar i fronten. Finns både med smalt och lite tjockare grepp. Alla bommar kommer utrustade med ett frontbeslag som får masten att sitta stenhårt på alla typer av master. Snälla Berit - vilken ska jag välja?!?"
Jahahaa, du, Robert, det här är verkligen ingen lätt kokosnöt att bita hål på utan framtänder!
I thailand vet jag att de flesta surfare väljer kolbom på grund av de lätta och manöverdugliga egenskaperna. Detta enligt min man, som ofta är i Bangkok på affärsresa. Det är i och för sig inte ofta han får rast från de långa och svettiga affärsmötena han har med sina kvinnliga affärsbekanta på diverse hotellrum - men när det väl händer brukar han försöka ta sig ned till stränderna.
De hjälpsamma och glada värdinnorna på mottagningarna som min man ibland måste besöka för sin gikt, säger också att en riktigt styv bom är det bästa, oavsett smalt eller tjockt grepp.
Hoppas detta har gett dig lite lättnad, Robert, eller att du i alla fall kommit närmare en lösning. Du ska se att oavsett vad du väljer så får allt ett gott slut, eller som min man så gulligt brukar säga på engelska efter att ha varit i Thailand en månad - "happy ending"!
/B.
Knappt har man hunnit börja glädja sig åt alla pigga pippisar som kvittrar i vårsolen förrän öronen plötsligt fylls av de dumma tamfåglarnas tröstlösa skrikanden. Välmenande hussar och mattar ställer sina fjäderfäns burar i fönstren så fort tempen kryper upp över 15 grader!
Ursäkta mig, men burfåglar har väl i jösse namn inget att sjunga för? Alltså, det kanske bara är jag som inte förstår, men sitter man i bur från kläckning till ryggläge så kan man väl åtminstone låta bli att gapa så förbaskat?!
Nej, nu ska vi inte prata djurhållning! Vi kastar oss istället över dagens fråga:
Robert har bekymmer som känns lite viktiga att ta upp i stundande sol- och badtider. Så här skriver han:
"I mitt liv som vindsurfare ställs man ofta inför dilemman och problem. Här kommer det senaste i raden, den här gången gällande bommen (den man håller i):
Kolbommen har en speciell sandwischkonstruktion i ändarna av monocoquerören och håller för det mesta.
Alubommarna har styvare rör och är utan skarvar i fronten. Finns både med smalt och lite tjockare grepp. Alla bommar kommer utrustade med ett frontbeslag som får masten att sitta stenhårt på alla typer av master. Snälla Berit - vilken ska jag välja?!?"
Jahahaa, du, Robert, det här är verkligen ingen lätt kokosnöt att bita hål på utan framtänder!
I thailand vet jag att de flesta surfare väljer kolbom på grund av de lätta och manöverdugliga egenskaperna. Detta enligt min man, som ofta är i Bangkok på affärsresa. Det är i och för sig inte ofta han får rast från de långa och svettiga affärsmötena han har med sina kvinnliga affärsbekanta på diverse hotellrum - men när det väl händer brukar han försöka ta sig ned till stränderna.
De hjälpsamma och glada värdinnorna på mottagningarna som min man ibland måste besöka för sin gikt, säger också att en riktigt styv bom är det bästa, oavsett smalt eller tjockt grepp.
Hoppas detta har gett dig lite lättnad, Robert, eller att du i alla fall kommit närmare en lösning. Du ska se att oavsett vad du väljer så får allt ett gott slut, eller som min man så gulligt brukar säga på engelska efter att ha varit i Thailand en månad - "happy ending"!
/B.
Rädd för glas
God morgon, alla latmaskar!
Ja, jag vet att ni inte är det, allihop, men jag tycker det är roligt att "skaka om i kräftburen" lite! Och är det någon som är en latmask - ja men FÖRLÅÅT SÅ MYCKET DÅÅ!
Nej, nu har det blivit dags att välja ut ett brev ur högen och den här gången faller min blick på Johans.
Johan, du skriver till mig att du är rädd för glasrutor. Att du inte kan gå förbi ett hus med skyltfönster, till exempel, för att du är rädd för att rutorna ska splittras och skyltdockorna ska ramla ut på dig. Eller att du inte kan sitta vid ett vanligt fönster för att du då tror att alla ska kunna se vad du tänker.
Det är ju en jättemärklig fobi, Johan, och du låter, om du ursäktar att jag säger det, faktiskt inte riktigt klok. Men, som jag alltid brukar säga: inget är så trasigt att det inte går att laga! Ja, om det inte är gjort av porslin, överkört av en ångvält, nedsprejat med napalm, nedmalt och sen gjorts till mjöl som man sen bakat scones av och ätit upp och sen har den personen dött och liket har bränts och askan har blvit spridd till havs. För då kan det bli lite knivigt.
Men så är ju inte fallet här, eller hur, Johan? Du är ju bara lite knäpp.
Vad jag tror du måste göra är att ta dig en funderare. Ställ dig själv frågorna: Varför har just jag fått den här fobin? På vilket sätt är det här mitt fel? Varför tittar alla så konstigt på mig? Är det kanske min frisyr? Borde jag inte gå och klippa mig? Och, ärligt talat, vad hjälper ett nyårslöfte om att gå på gym om man trycker i sig godis hela tiden? Bilringar är väl inte så himla kul?
När du har besvarat dessa frågor tror jag kanske inte att du kommer att må bättre, men du har i alla fall lagt grunden till en riktigt bra bok som du kan sälja. Det här ger dig möjlighet att finansiera det missbruk jag förutspår att du snart kommer att hamna i.
Ta hand om dig nu!
Kram från
Berit
Ja, jag vet att ni inte är det, allihop, men jag tycker det är roligt att "skaka om i kräftburen" lite! Och är det någon som är en latmask - ja men FÖRLÅÅT SÅ MYCKET DÅÅ!
Nej, nu har det blivit dags att välja ut ett brev ur högen och den här gången faller min blick på Johans.
Johan, du skriver till mig att du är rädd för glasrutor. Att du inte kan gå förbi ett hus med skyltfönster, till exempel, för att du är rädd för att rutorna ska splittras och skyltdockorna ska ramla ut på dig. Eller att du inte kan sitta vid ett vanligt fönster för att du då tror att alla ska kunna se vad du tänker.
Det är ju en jättemärklig fobi, Johan, och du låter, om du ursäktar att jag säger det, faktiskt inte riktigt klok. Men, som jag alltid brukar säga: inget är så trasigt att det inte går att laga! Ja, om det inte är gjort av porslin, överkört av en ångvält, nedsprejat med napalm, nedmalt och sen gjorts till mjöl som man sen bakat scones av och ätit upp och sen har den personen dött och liket har bränts och askan har blvit spridd till havs. För då kan det bli lite knivigt.
Men så är ju inte fallet här, eller hur, Johan? Du är ju bara lite knäpp.
Vad jag tror du måste göra är att ta dig en funderare. Ställ dig själv frågorna: Varför har just jag fått den här fobin? På vilket sätt är det här mitt fel? Varför tittar alla så konstigt på mig? Är det kanske min frisyr? Borde jag inte gå och klippa mig? Och, ärligt talat, vad hjälper ett nyårslöfte om att gå på gym om man trycker i sig godis hela tiden? Bilringar är väl inte så himla kul?
När du har besvarat dessa frågor tror jag kanske inte att du kommer att må bättre, men du har i alla fall lagt grunden till en riktigt bra bok som du kan sälja. Det här ger dig möjlighet att finansiera det missbruk jag förutspår att du snart kommer att hamna i.
Ta hand om dig nu!
Kram från
Berit
Våra dumma vänner i naturen
Tänk om jag hade en liten, liten apa.
Ja, så börjar ju en kär barnsång. Jag ska villigt erkänna att jag har sjungit den både en, två och kanske fler gånger för barnen när de var små. Jahahaa, som vi skrattade! Men allt är ju inte bara lek och skoj.
Petra har ställt frågan om det här med att sjunga om djur för barnen verkligen är så bra.
Jättebra fråga, Petra! Låt oss tänka efter lite och ta "apan" som exempel.
För, tänk om jag verkligen hade en liten, liten apa? Var skulle den bo? Vad skulle den äta? Vad händer när den växer upp och blir könsmogen? Måste jag skaffa en apa till då? Och hur många apor kan detta komma att sluta med, en hel flock? Usch, jag vill inte ens tänka på det!
Tankarna går osökt till Richard Adams och hans kaniner i boken "Den Långa Flykten" - de gasas ju ihjäl i början på boken, flera av dem. Är det så vi ska ha det?
Nej, jag tror som du, Petra, att det är bättre om barnen får lära sig att sjunga om djuren som det de är till för: mat, kläder och underhållning.
Vi eldar under fötterna på våran gamla gås
Den hoppar runt och gör så fina bukter
Sen trycker vi den full med bröd och steker den i sås
Av näbb och fjädrar gör vi klädprodukter
Vi hörs, gullegrisar!
/B
Ja, så börjar ju en kär barnsång. Jag ska villigt erkänna att jag har sjungit den både en, två och kanske fler gånger för barnen när de var små. Jahahaa, som vi skrattade! Men allt är ju inte bara lek och skoj.
Petra har ställt frågan om det här med att sjunga om djur för barnen verkligen är så bra.
Jättebra fråga, Petra! Låt oss tänka efter lite och ta "apan" som exempel.
För, tänk om jag verkligen hade en liten, liten apa? Var skulle den bo? Vad skulle den äta? Vad händer när den växer upp och blir könsmogen? Måste jag skaffa en apa till då? Och hur många apor kan detta komma att sluta med, en hel flock? Usch, jag vill inte ens tänka på det!
Tankarna går osökt till Richard Adams och hans kaniner i boken "Den Långa Flykten" - de gasas ju ihjäl i början på boken, flera av dem. Är det så vi ska ha det?
Nej, jag tror som du, Petra, att det är bättre om barnen får lära sig att sjunga om djuren som det de är till för: mat, kläder och underhållning.
Vi eldar under fötterna på våran gamla gås
Den hoppar runt och gör så fina bukter
Sen trycker vi den full med bröd och steker den i sås
Av näbb och fjädrar gör vi klädprodukter
Vi hörs, gullegrisar!
/B
Berit macht jetzt Spass für alle Leute.
Aj aj aj, det går lite trögt här på svarsbloggen. Jag får in en del frågor, men nästan alla handlar om de där filmerna som jag spelade in i Tyskland i början av åttiotalet.
Snälla ni, det där är gamla synder!
Visst, de fyller sin funktion för den som är lagd åt det hållet men, och här måste ni tro mig, jag gör verkligen inget sådant längre. För det första är jag gift sen 20 år och min man är, trots att han ju är man och därför också mer sexuell än jag till sin natur, inte intresserad av att ta upp någon av dessa trådar i vår intimare samvaro. Dessutom skulle det medföra en extra kostnad med tanke på alla utrustning man måste köpa. Och alla biroller som måste tillsättas. Och då blir det ju givetvis tal om audition och vem, jag menar vem har tid med det? Och, ja, salvor, lotion och krämer... Nej, det är nog bäst att låta gamla rävar sova.
I alla fall har Fredrik skrivit och bett mig klargöra varför man säger "byta däck" på bilen när man ju faktiskt, oftast, byter hela hjulet.
Fredrik, man byter hjulet för att däcket sitter fast på det. Det är alltså inte bytet av själva hjulet, eller fälgen som det heter, som är det viktiga - utan att man byter till det för årstiden rådande underlaget passande däcket.
Eller så låter man en invandrare i något förortsgarage göra det för en hundring.
Som jag och min man gör.
Hörs snart igen!
Kram
/B
Snälla ni, det där är gamla synder!
Visst, de fyller sin funktion för den som är lagd åt det hållet men, och här måste ni tro mig, jag gör verkligen inget sådant längre. För det första är jag gift sen 20 år och min man är, trots att han ju är man och därför också mer sexuell än jag till sin natur, inte intresserad av att ta upp någon av dessa trådar i vår intimare samvaro. Dessutom skulle det medföra en extra kostnad med tanke på alla utrustning man måste köpa. Och alla biroller som måste tillsättas. Och då blir det ju givetvis tal om audition och vem, jag menar vem har tid med det? Och, ja, salvor, lotion och krämer... Nej, det är nog bäst att låta gamla rävar sova.
I alla fall har Fredrik skrivit och bett mig klargöra varför man säger "byta däck" på bilen när man ju faktiskt, oftast, byter hela hjulet.
Fredrik, man byter hjulet för att däcket sitter fast på det. Det är alltså inte bytet av själva hjulet, eller fälgen som det heter, som är det viktiga - utan att man byter till det för årstiden rådande underlaget passande däcket.
Eller så låter man en invandrare i något förortsgarage göra det för en hundring.
Som jag och min man gör.
Hörs snart igen!
Kram
/B
Vänskap
Adam har skrivit och ställt en hel del frågor om vänskap.
Ja, det där är ju ett klurigt och snårigt område, hör ni. Till att börja med måste man kanske besvara frågan ”vad är vänskap?”
Ja, vad ÄR vänskap, egentligen?
Vänskap är någonting fint, något man måste vårda och vara rädd om. Annars kan vänskapen bli till något som inte är så fint, men mer om det senare.
En vän har man för livet om man har tur. Då följer det naturligt att kommunikation är av största vikt. Det här kan tyckas självklart och vi pratar ofta om det när det gäller kärleksförhållanden - men även i ett vänskapsförhållande är kommunikation A och O. Har man sagt A får man säga O, helt enkelt.
Jag tycker också att ärlighet, vänner emellan, är o e r h ö r t viktigt. Det ingår faktiskt i de tre förhållande-V:na som är Väsentligt, Viktigt och Varsamt. Följer man de här tre V:na så kommer man ganska långt, faktiskt.
Dem har jag kommit på själv. Men nu ska vi ju inte prata om mig.
Adam, din vän betyder mycket för dig, skriver du.
Då kanske det kan vara roligt om ni gör saker tillsammans, på det sätt som du beskriver? Du kanske inte ska vara för snål med dig själv? Och vill han stoppa fingret i dig - ja, det kanske är det som krävs för att du ska fortsätta få presenter?
Kort sagt: var glad och nöjd för vet du vad? En björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här!
/B
Ja, det där är ju ett klurigt och snårigt område, hör ni. Till att börja med måste man kanske besvara frågan ”vad är vänskap?”
Ja, vad ÄR vänskap, egentligen?
Vänskap är någonting fint, något man måste vårda och vara rädd om. Annars kan vänskapen bli till något som inte är så fint, men mer om det senare.
En vän har man för livet om man har tur. Då följer det naturligt att kommunikation är av största vikt. Det här kan tyckas självklart och vi pratar ofta om det när det gäller kärleksförhållanden - men även i ett vänskapsförhållande är kommunikation A och O. Har man sagt A får man säga O, helt enkelt.
Jag tycker också att ärlighet, vänner emellan, är o e r h ö r t viktigt. Det ingår faktiskt i de tre förhållande-V:na som är Väsentligt, Viktigt och Varsamt. Följer man de här tre V:na så kommer man ganska långt, faktiskt.
Dem har jag kommit på själv. Men nu ska vi ju inte prata om mig.
Adam, din vän betyder mycket för dig, skriver du.
Då kanske det kan vara roligt om ni gör saker tillsammans, på det sätt som du beskriver? Du kanske inte ska vara för snål med dig själv? Och vill han stoppa fingret i dig - ja, det kanske är det som krävs för att du ska fortsätta få presenter?
Kort sagt: var glad och nöjd för vet du vad? En björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här!
/B
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)